Att hitta målare i Västerås..

Att hitta en målare i Västerås kan, faktiskt, vara lite knepigt. Skälet är enkelt: det är en av de städer i Sverige som inte är tillräckligt stor för att vara storstad (Stockholm, Göteborg och Malmö), men ändå tillräckligt stor för att man inte med enkelhet ska kunna sålla bland alla de målare som finns. Prisnivån är också högre än i de flesta mindre städer (även om den inte är på samma nivå som i Stockholm). Helt krasst så kan man säga att Västerås har en del av storstädernas nackdelar, men inte alla dess fördelar. Men det betyder givetvis inte att det är omöjligt att anlita målare i Västerås, men man får vara beredd på att man måste anstränga sig lite för att hitta rätt.

Börja på nätet
Det finns tillräckligt många målerifirmor att man inte kan förväntas att känna till dem alla, eller helt enkelt plocka fram telefonkatalogen i pappersformat och helt enkelt ringa dem alla, för att få olika anbud. Ett visst sållningsarbete är nödvändigt, och det börjar då lämpligast på nätet. Det går att enkelt googla och på så sätt få fram de olika målerifirmor som finns i Västerås med närområde, eller så kan man använda sig av online-varianten av Gula Sidorna, för att få ett hum om vilka som finns. Redan där kan man för det mesta sålla bort de som inte verkar helt seriösa.

Men Västerås är fortfarande tillräckligt litet för att det kan fungera att använda sig av djungeltrumman, genom att fråga på Twitter och Facebook om någon känner till en bra målerifirma i Västerås, eller om de har erfarenhet av någon som man funderar på att anlita.

Slutligen, så välj aldrig enbart en målerifirma, utan ta in offerter från tre-fyra stycken och jämför. Ett råd som ofta ges när det gäller att anlita hantverkare, men inte kan betonas nog mycket.

Sugen på en liten kisse

Jag var nyss hemma hos en vän vars katt nyligen fick ungar, och jisses vad söta de var! Så små och ulligt gulliga. De hade precis öppnat ögonen och börjat bli lite mer rörliga. Man blir verkligen sugen på att ta hem en, men ärligt talat tror jag inte att Majsan skulle uppskatta en kattunge. Hon är 13 år och tycker om att ta det lugnt, och ärligt talat vet jag inte om jag skulle uppskatta en kattunge heller. Visst är de otroligt söta och väldigt roliga, men de kan göra många hyss också!

När Majsan var yngre tyckte hon till exempel om att klösa på soffan som jag hade då, och den soffan blev aldrig mer sig lik om man säger så. Den gick inte att rädda, så när hon efter några år hade slutat att klösa på den så fick den åka till soptippen. Katter kan verkligen vara vilda när de är unga. Majsan klättrade till och med på väggarna. Hon for upp efter listerna i dörröppningarna, så där hade jag också en massa små hål från vassa klor.

Att gå igenom det igen känns inte så lockande, men jag kan ändå inte låta bli att vilja ha en sådan där mjuk liten sak som tycker att hela livet är en fest. Det räcker att man slänger ut lite tidningspapper på golvet så är de igång och hoppar och jagar och leker. Majsan leker inte så ofta längre, men ibland händer det. När hon var liten och man råkade vicka på en tå under täcket fick man passa sig, för plötsligt stack hon in en tass och så satt det en vass klo i foten. Det är livet med en kattunge!

Håll koll på reor

När det gäller min inredning så finns det inte mycket som jag har betalat fullpris för. Förutom att jag fyndar mycket på auktioner, loppis och second hand så är jag också en flitig rea-besökare. Jag håller koll på när inrednings- och möbelbutikerna har rea, och ofta är det så att jag redan innan har sett ut något som jag vill ha. Jag brukar till exempel lusläsa reklamblad och annonser för att se vilka fynd man kan tänkas göra.

Oftast är det mindre saker jag hittar, som ljuslyktor, kuddfodral, dukar, tavlor och sådant. Stora möbler köper jag ganska sällan eftersom jag inte får plats med så mycket i min lägenhet och jag faktiskt är väldigt nöjd med de möbler jag har. Jag byter egentligen inte ut grunden i min inredning särskilt ofta. Däremot byter jag ibland lite färg och stil genom att till exempel byta kuddfodral och gardiner.

Om man vill vara en bra fyndare på rea ska man låta bli att gå på erbjudanden där man knappt sparar något. Ibland kan man se en prislapp som skriker ut att det är rea, och det gör automatiskt att man känner att det är ett fynd, men när man tittar närmare och ser det ordinarie priset så ser man att det kanske bara är sänkt med en tia (det är förstås mycket på en sak som kostar femton kronor, men ni förstår vad jag menar). Och då kanske man inser att man egentligen inte alls vill köpa den där saken till det priset. Om man vet hur mycket man sparar blir man inte lika blind. Det räcker inte med att det är rea – det ska vara en bra rea!

Vad skulle jag göra utan lånebil…?

mercanMercedes-Benz är ett av världens mest respekterade och bästa bilmärken, men även solen har ju sina fläckar. Vad detta betyder är att ibland så måste till och med en Mercedes-Benz lämnas in på reparation, vilket är fallet med min för tillfället. Lyckligtvis ska det inte behöva kosta speciellt mycket, eftersom jag har ett serviceavtal som täcker det mesta. Men det är ganska så klart att jag kommer att vara utan min kära Mercedes-Benz i minst en dag, kanske två i värsta fall, vilket är ett betydligt större problem. Kollektivtrafiken är ju bra och så, men nu är det ju så illa att jag, faktiskt, är en av de som verkligen behöver en bil för att kunna ta mig till och från arbetet.

Men lyckligtvis så är det så att jag redan känner till – och brukar anlita – en bra Mercedes-Benz verkstad. Det är inte bara det att de är auktoriserade för att serva och reparera Mercedes-bilar (vilket ju egentligen är ett minimikrav), de har också mycket bra lånebilsvillkor. Det är som sagt ett absolut krav för min del, att jag får tillgång till en lånebil under den tid bilen står där i verkstaden. Men det här är första gången jag behövt lämna in Mercan för reparation, och inte bara vanlig regelbunden service, så lite nervös är jag allt. Mercan kommer säkert att bli som ny, men men…

Dessutom undrar jag hur det är att köra en sådan där typisk lånebil. Jag menar, de är ju så små att de nästan ser ut som leksaksbilar. Det är inte så att jag är rädd för att folk kommer att skratta åt mig när jag kommer körande i en. Det vet jag att de kommer att göra. Men jag undrar hur körkänslan är, jämfört med en Mercedes? Ja ja, det handlar ju bara om en dag eller två, så jag överlever nog.